86 Stockholm




85 om tiden vill ifatt

Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år. Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår tills jag sa "väntar du på nån eller vill du bli min?". Du sa "vad svarar man på sånt?", jag sa "man svarar nog ingenting". Men lägg armarna om mig och slit ut det jag har och gräv i det dunkla men sök inga svar. För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla. Men jag känner någonting, jag är så gott som förtrollad.
Lars Winnerbäck - Om tiden vill ifatt

84 dagbok













RSS 2.0