Persiennerna dras ner,
det mörknar och jag ber:
Låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer.
En nattlig promenad
i en höstmörk stad;
jag kan inte önska mig nåt mer.

Så jag åker inte utomlands
förrän vintern fäller slutridå.
Här är ett skådespel i höstlövsdans
som jag vill se varenda meter på.

(...)

Jag vilar under himmelen
i höst på min planet.
Jag sjunger för mig själv,
fastän jag vet
att sånt kan kallas ensamhet.

Lars Winnerbäck - Höst på min planet (Rusningstrafik)