Jag börjar en mening men avbryter mig mitt i och låter den ta en ny vändning. Håller inne tangenten som raderar bokstäver och försöker igen. Läser igenom det jag skrivit och klickar ned Word utan att spara, stänger laptopen. De där formuleringarna som brukade rinna som sand mellan fingrarna har fastnat innanför. I huvudet. De vill så väldigt gärna komma loss, hitta kontakten mellan hjärna, hjärta och fingrar igen. Tankar vill bli sedda. Men det fungerar inte. Jag blir frustrerad och tänker att kanske måste jag ha långa, ljusa sommarnätter för att formulera mig. Men nu är det höst och jag ska vila under himmelen på min planet. Hoppas att sanden mellan fingrarna kommer tillbaka igen, att tankarna ska hitta vägen ut.