Efter en alldeles för lång, kall vinter har temperaturen stigit minst femtio grader och den meter snö som täckt precis allt har för längesedan smält och blivit vattenånga. Jag bara väntar på det ögonblick då jag ska göra som snön och bli en vätskesamling på den heta asfalten för att sakta bli ett moln. Sväva högt över Sommar-Stockholm och ge några sekunders svalka åt en långsam cyklist eller en varm hund. Snart kommer regnen börja falla och först då kanske jag kommer tillbaka till marken och börjar leva igen. Tills dess hittar ni mig här uppe, där jordens dragningskraft är svagare och tiden går efter en obefintlig klocka.