Om varma sommardygn håller jag mitt fönster öppet och varje natt hör jag katterna utifrån. Jag skriver katterna som om de är samma varje gång. Att det är så är inget jag är säker på, men antar det. Att det är samma par katter som slåss under trappan varje natt. De fräser och jamar. Högt. Överröstar mina tankar, får mig att tappa koncentrationen. Mina ögon blickar utåt, nedåt. Igår såg jag en grå svans, men det säger ju inte så mycket. I mörkret får alla katter färgen av betong. Jag undrar vad de bråkar om. Är den trappa jag betraktar som min också någon annans? En plats som alla inte får beträda utan att hamna i catfight? En plats i solen, även om natten när månen fungerar som substitut? Ibland blir jag våldsamt nyfiken på hur världen ser ut i era ögon, dina ögon. Kattens ögon. Hon som får grå svans när solen går ned. Vad drömmer hon om? Att få ha sin trappa i fred?